Eva Styrvolt är specialistsjuksköterska i anestesi, ambulanssjuksköterska och sedan några år tillbaka verksam inom äldreomsorgen. I filmen gör hon en kroppsbedömning enligt ABCDE. Läs mer om metoden i vardhandboken.se (nytt fönster)
Att flytta in på ett särskilt boende är ofta omvälvande, även för de anhöriga. Många har länge tagit hand om sin sjuka närstående och är ledsna, kanske känner sig misslyckade, för att de inte längre orkar. Anhöriga behöver därför få känna sig delaktiga i vården i sin närståendes nya hem.
Anhöriga kan även vara ´en viktig resurs för personalen. Genom att lyssna på dem och ta till vara deras kunskap om sin närstående kan de även bidra till att utveckla den personcentrerade omsorgen.
Möten med anhöriga – ett samtalsstöd i särskilt boende beskriver hur en god kommunikation med anhöriga kan se ut, från att deras närstående flyttar in till dess att de avlider. Den ger förslag på frågor som kan ställas under ankomstsamtalet, brytpunktssamtalet och andra möten mellan personal och anhöriga.
Möten med anhöriga fungerar som ett samtalsstöd och vänder sig främst till dig som arbeter som kontaktman, sjuksköterska eller enhetschef på ett särskilt boende. Skriften är på 32-sidor och kan beställas avgiftsfritt från vår webbshop (nytt fönster)
Som utvecklingsarbete för Stjärnmärkt har Ängsgården valt att utveckla den palliativa vården. Ett palliativt team har startats för att stödja kollegorna i arbetet med vård i livets slutskede. Teamet handleder även dem som har behov av stödsamtal efter att en person har avlidit.
För att kunna förbättra, utveckla och följa upp vård- och omsorgsinsatserna på Ängsgården används olika kvalitetsregister, bland annat Svenska registret för kognitiva sjukdomar /demenssjukdomar (SveDem) och Svenskt register för Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid demens (BPSD- Registret).
Som ett led i det personcentrerade arbetet har medarbetarna talat mycket om hur viktigt det är att inte stressa, utan vara närvarande i mötet med personen som har en demenssjukdom. Att diskutera och reflektera kan stärka sammanhållningen och skapa trygghet.
Stjärninstruktören på Ängsgården har valt att blanda medarbetare från olika avdelningar vid reflektionsträffarna, något som visat sig vara lyckosamt.
– Det kan ha bidragit till att medarbetarna nu känner sig som en stor familj, menar Ann-Christin Nedlund.
Några har även tagit initiativ till att producera Ängstidningen som distribueras till alla på boendet några gånger per år. Hela produktionen av tidningen görs på boendet, allt från reportage till utskrift.
Ett annat område som lyfts är hur medarbetarna ger stöd och tar hand om kollegor som har en annan språklig bakgrund, till exempel vid genomgång av webbutbildningarna. Att ge extra tid för att skapa trygghet kan leda till att fler medarbetare stannar kvar inom äldreomsorgen.
För att kunna genomföra en satsning som Stjärnmärkt krävs både stöd och engagemang från chefen.
Hanna Nordvall är chef på Ängsgården.
– Jag är stolt och glad över medarbetarnas intresse och delaktighet i det personcentrerade arbetet.
Vid firandet av Stjärnmärkningen deltog socialchefen, socialnämnden och avdelningschefen för säbo. Det bjöds på snittar och bubbel. Socialchefen inledde med att gratulerade Ängsgården för ett gott arbete. Intresset var stort från deltagarna och det ställdes frågor till både chef och Stjärninstruktör om innehållet i utbildningsmodellen samt hur arbetet hade genomförts. Medarbetarna fick även sina diplom och broscher under firandet.
Lycka till med ert fortsatt fina arbete, önskar vi på Svenskt Demenscentrum!
Text och foto: Laila Becker och Ann-Christin Kärrman
Läs mer på Piteå kommuns hemsida » (nytt fönster)
Läs mer om Stjärnmärkt » (nytt fönster)
– Jag kan knappt tro det, vilken ära! Jag är mycket stolt över vårt arbete inom demensvård i Upplands-Bro kommun och jag är glad att en av våra största folksjukdomar uppmärksammas. Jag känner mig hedrad över att ha blivit nominerad och nu fått ta emot det här stipendiet som ger möjlighet till utveckling inom ledarskap och demensvård, säger Mirjam Brocknäs på Upplands-Bros hemsida.
Mirjam Brocknäs är äldrepedagog och enhetschef för både äldreboendet Kungsgården och Upplands-Bros förebyggande enhet för äldre. I sin motvering till stipendiet Årets chef inom demensomsorgen lyfter föreningen Gott ledarskap i demensvården fram hennes kreativa ledarskap som en inspirerande förebild:
"Medarbetarna stimuleras att växa och utveckla sin yrkesstolthet. Genom teamsamverkan med anhöriga och med nya arbetssätt skapas god livskvalitet för de boende.”
Svenskt Demenscentrum har haft förmånen att samarbeta med Mirjam Brocknäs och bland annat dokumenterat dans-, musik- och konstaktiviteter som har uppmärksammats i hela landet (se faktaruta). Att skapa en demensvänlig kommun är ett annat spår hos Mirjam Brocknäs som genomfört demensutbildningar för personal inom bland annat bibliotek, tandvård och brandkår.
Föreningen Gott ledarskap inom demensvårdens stipendier riktas till första linjens chefer det vill säga den som är chef för den personal som har den dagliga kontakten med de boende. Stipendiet utgörs av medel till fortbildning inom ledarskap och demensvård. Läs mer på föreningens hemsida (nytt fönster)
SveDem är också ett bra verktyg för enheter som arbetar med Stjärnmärkt. Kvalitetsregistret gör det möjligt att dels jämföra olika avdelningar på ett boende, dels jämföra sitt boende med andra boenden inom både kommunen och landet.
– Via SveDem kan ni följa upp den stora satsning som Stjärnmärkt är, sa SveDem:s koordinator Madeleine Åkerman.
Om dagens huvudtema, utbildningsmodellen Stjärnmärkt, fick vi veta av Laila Becker att antalet Stjärnmärkta enheter växer i en rask takt; 8–10 nya enheter varje vecka. Totalt finns nu 310 Stjärnmärkta enheter i 17 av landets 21 län.
Till konferensen hade några Stjärninstruktörer bjudits in för att dela med sig av sina erfarenheter av utbildningsmodellen. Från Helsingborgs dagverksamheter vittnade arbetsterapeut Åsa Westesson och Kerstin Skornicka, strategisk demenssjuksköterska, om insikten av att hela tiden behöva lära sig mer. Stjärnmärkt har hjälpt dem att omsätta teoretisk kunskap i praktiken. Sättet de dokumenterar på har också utvecklats.
Andra inspiratörer på konferensen kom från Nacka Seniorcenter Sjötäppan som är Stjärnmärkta sedan 2018. Utbildningarna tycker de har lett till ökad arbetsglädje, större delaktighet och till att ständiga förbättringar görs.
I Bollnäs kommun blev Ängslunda boende i Arbrå Stjärnmärkt i oktober 2022. Där har Stjärnmärkt skapat kreativitet hos medarbetarna som dragit igång flera nya projekt. Bland annat har en aktivitetsgrupp öppnat ett kafé och en liten kiosk.
Vid sidan av Stjärnmärkt slog Svenskt Demenscentrums chef Wilhelmina Hoffman ett slag för Min pärm. Den fyller det tomrum som många säger sig uppleva efter diagnostillfället.
– Det handlar om en jämlik vård och omsorg. Man ska inte behöva välja sjukdom för att få bra vård, sa Wilhelmina Hoffman och menade att demensvården har en hel del att lära av cancervården.
Konferensdagen avslutades med en intressant föreläsning av socionom Palle Storm. Han har forskat kring betydelsen av kön, hudfärg och språk i äldreomsorgens vardag. Han påpekar att om vi vill ha en god äldreomsorg som genomsyras av en personcentrerad vård och omsorg, måste vi ha arbetsvillkor som förmår behandla både personerna med demenssjukdom och de anställda med värdighet och respekt.
Text Christina Nemell • foto Yanan Li
– Sådana här siffror blir man ju väldigt glad av. Personcentrad omsorg är otvivelaktigt bra för den boende men verkar dessutom gå hand i hand med en ökad arbetslivstillfredsställelse, säger arbetsterapeut Yvonne Eriksson, verksam vid Sundsvalls Demenscentrum.
Sundsvalls Demenscentrum är en kommunal resursenhet som arbetar med bland annat handledning och utbildning till vårdpersonal. När kommunpolitikerna beslöt att satsa på utbildningsmodellen Stjärnmärkt såg Yvonne Eriksson och hennes kollegor behovet av en uppföljning.
– För mig är det självklart att försöka utvärdera det vi gör i vården, framför allt när det handlar om ett så omfattande förändringsarbete som Stjärnmärkt innebär, säger Yvonne Eriksson.
I Sundsvall arbetar samtliga särskilda boenden med att bli Stjärnmärkta. Flera är nästan klara. Två av dem har gått i mål och erhållit Stjärnmärkts diplom som bevis för att medarbetarna fått kunskap och verktyg för att kunna utveckla personcentrerad omsorg på sin arbetsplats.
Förändringsarbetet har följts upp genom enkäter som personalen har besvarat, först innan de började arbeta med Stjärnmärkt, sedan ungefär ett år senare. När Yvonne Eriksson jämför svaren ser hon tydliga och i många fall stora skillnader mellan före och efter utbildningssatsningen.
– Personalen uppger att de nu ger mer vård utifrån den enskildes behov, de har fler teammöten än tidigare och deras kunskap om personernas levnadshistoria har ökat. En betydligt större andel svarar att relationen mellan personal och boende är viktigare än arbetsuppgifterna, och det är ju på något sätt kärnan i personcentrerad omsorg.
För att följa upp utbildningssatsningen i Sundsvall har man använt P-Cat och PDC, två utvärderingsskalor, i form av enkäter, som kan laddas ned gratis från Svenskt Demenscentrum hemsida. När enkäterna besvarats och sammanställts kan resultatet presenteras enkelt och pedagogiskt i ett stapeldiagram.
Det har varit frivilligt att använda skalorna betonar Yvonne Eriksson.
– Men vi uppmuntrade boendena att göra det och fem av dem använde enkäterna. De gjorde sina egna sammanställningar som jag i sin tur sammanställt för att få en uppfattning av hur resultatet ser ut totalt sett, säger Yvonne Eriksson.
Skillnaderna mellan boendena är små. Den positiva trenden är entydig. Att andelen medarbetare som uppger att det är roligt att gå till jobbet har ökat från 45 till 90 procent, hur förklarar man det? Yvonne Eriksson hittar möjliga orsaker i enkätsvaren.
– Man kan se att betydligt fler uppger att de har fått mer stöd av ledningen och att samverkan med anhöriga förbättrats. Många betonar vikten av att ha fått tid att tala om sitt arbete. Det är säkert viktiga faktorer bakom att fler också trivs bättre på jobbet.
Yvonne Eriksson hoppas att politiker och andra beslutfattare tar till sig av den positiva uppföljningen. Själv tycker hon att det är viktigt att påvisa vad effekterna blir av skattemedel som satsas på olika projekt och förändringsarbeten, som till exempel Stjärnmärkt.
– Tanken är att vi ska fortsätta följa upp boendena. Det ska bli spännande att se vad som händer när samtliga blivit Stjärnmärkta och arbetar för att behålla sin stjärna. Det blir en ny utmaning för chefer och medarbetare, säger Yvonne Eriksson.
Magnus Westlander
– Det känns oerhört hedrande att få ta emot den här utmärkelsen och är ett kvitto på akademins erkännande av demenssjukdomarnas betydelse och den nödvändiga kopplingen mellan forskning, vård och omsorg i arbetet för ett mer demensvänligt samhälle, säger Wilhelmina Hoffman, läkare, specialist i geriatrik och chef för stiftelserna Silviahemmet och Svenskt Demenscentrum.
Karolinska Institutet (KI) lyfter fram Wilhelmina Hoffman som en pionjär inom flera områden, bland annat när det gäller att öppna nya vägar för samarbeten mellan universitet, hälso- och sjukvård och kommunal äldreomsorg. Även Wilhelmina Hoffmans insatser inom utbildningsområdet hyllas.
Samarbetet mellan Silviahemmet och Sophiahemmets högskola har lett till att undersköterskor och sedan sjuksköterskor erbjudits utbildningar i evidensbaserad demensvård. Tillsammans med KI har Silviahemmet tagit fram masterutbildningar för läkare, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Samarbetet har fortsatt och omfattar nu demensutbildningar även för tandläkare, tandhygienister, logopeder och audionomer.
Wilhelmina Hoffman ser sitt arbete som långt ifrån avslutat. Demografin och epidemiologin talar sitt tydliga språk menar hon. Sverige har tagit många steg men vi behöver ta ännu fler för att säkerställa en demensvård och omsorg i världsklass.
– Sverige har många världsledande forskare redan idag inom demensområdet liksom allt fler välutbildade medarbetare i vård och omsorg och det finns många spännande områden att fortsätta utveckla. Min förhoppning är att fler blir inspirerade att både forska och arbeta inom detta hyperaktuella område, säger Wilhelmina Hoffman.
Att få bli hedersdoktor just vid Karolinska Institutet tycker hon är extra roligt.
– Det var ju där jag började för fyrtio år sedan, öppnade min första medicinska lärobok och kunde inte föreställa mig att jag ens skulle klara det första året med alla tunga böcker och svåra ord, säger Wilhelmina Hoffman med ett leende och fortsätter:
– Att utveckla ett arbetsområde innebär ett lagarbete så jag hoppas att alla mina medarbetare på Silviahemmet och Svenskt Demenscentrum känner sig delaktiga i denna utmärkelse.
Den 12 maj får hon ta på sig doktorshatten under den formella ceremonin som sker i samband med promovering i Stockholms stadshus.
Yvonne har bott på Skogsbrynet i ett par år nu. När hon kom hit var hon väldigt orolig och vandrade omkring. Hon ville ha personal nära sig dygnet runt men var samtidigt väldigt misstänksam och kände sig lurad. Hon ville hem till sitt hus.
Tre gånger/dag fick Yvonne Oxascand, en lugnande bensodiazepin, men läkemedlet hade dålig effekt. Vid några tillfällen tog hon sig ut genom att klättra över staketet vid sin uteplats.
En annan gång öppnade hon fönstret i tvättstugan och kröp ut den vägen. Vi försökte övertala henne att gå med tillbaka men hon blev mest arg och upprörd. Det hände till och med att hon slog till oss.
Efter en tid testade vi att om Yvonne ville gå ut fick hon göra det via entrén. Vi har inga låsta ytterdörrar längre så man kan gå ut när man vill. Ibland tycker hon att det är ok att få sällskap av någon ur teamet.
Om hon vill vara ifred låter vi henne gå på egen hand men vi håller ett öga på henne hela tiden för att kunna kan hjälpa till om hon går vilse eller trillar. Efter en stund går vi ut och låtsas att vi råkar passera av en slump. När vi möts säger vi glatt ”Hej Yvonne, vad roligt att se dig här! Det var länge sedan, kan du inte följa med in på en kopp kaffe så vi kan prata lite?”. Då blir hon ofta glad och följer gärna med in.
I början var långtifrån alla i teamet med på att låta Yvonne gå ut på egen hand. Vi hade många diskussioner och fick handledning från demenssjuksköterskan. Flera i teamet var rädda för att bli anmälda om hon skulle försvinna eller trilla och skada sig.
Nu har vi större förståelse för hennes rätt till självbestämmande, och att vi inte kan skydda henne från allt som kan hända ändå. Så detta är det minst skadliga för henne i dagsläget
– Vi skapade nya rutiner, fick en bättre struktur och en förbättrad kommunikation i teamet. Dessutom började teamet får regelbunden handledning av en demenssjuksköterska, säger undersköterskan Lotta Ekstrand.
Sakta men säkert har omsorgen på Skogsbrynet blivit mer personcentrerad och motorisk oro, sömnsvårigheter och utåtagerande beteende ovanligare.
Så hur ser det nya personcentrerade arbetssättet ut i praktiken? Lotta Ekstrand börjar med att lyfta fram levnadsberättelsen.
– Den är grunden för allt vi gör. Men vi är också uppmärksamma på personens dagsform och önskemål och har alltid beredskap för att ändra dagens planering vid behov, påpekar hon.
Förut jobbade man nästan alltid i grupp. Alla boende och personal skulle vara tillsammans i dagrummet eller köket. Emmylinn Johansson menar att det fanns en vanlig uppfattning om att en kollega som hade ensamtid med en boende försökte komma undan andra arbetsuppgifter.
– Nu är alla i teamet införstådda med att vi ska arbeta personcentrerat, och om någon går i väg med bara en boende så är det ingen som tycker det är konstigt, säger hon.
En annan förändring är att måltider inte behöver intas gemensamt.
– Vi kollar hur personen reagerar på att äta tillsammans med andra. Om vi märker att personen inte mår bra av det, eller har svårt att koncentrera sig, får hen äta i lägenheten, antingen för sig själv eller med sällskap av personal, säger Emmylinn Johansson.
Även promenader sker både i grupp och enskilt. De boende erbjuds minst en promenad per dag, inklusive helger.
– Vissa behöver promenera två gånger om dagen. Det kan innebära att vi ibland tar 16 promenader per dag, säger Emmylinn Johansson.
Men det är inget tvång att gå ut framhåller Lotta Ekstrand. Ibland tackar de boende nej.
– Då respekterar vi det så klart. Samtidigt har vi lärt oss att fråga så att de flesta faktiskt tackar ja till promenaderna, även om det bara blir en tur till parkeringen och tillbaka, säger hon.
De positiva effekterna av den personcentrerade omsorgen går att avläsa i BPSD-registret (se faktarura). Bland annat används lugnande läkemedel och sömnläkemedel numera i mindre utsträckning.
– Förut hade nästan alla någon sådan medicin, antingen stående eller vid behov. Nu har bara någon enstaka boende det. Nätterna har också blivit lugnare och det är mindre agitation på dagarna, säger Lotta Ekstrand som även betonar betydelsen av att nattpersonalen har blivit mer delaktiga i teamarbetet.
Personcentrerad omsorg kommer inte av sig själv. Den kräver kunskap och erfarenhet, något som kan vara en utmaning när ordinarie personal är frånvarande.
– När det kommer in vikarier som inte förstår våra arbetsmetoder, då märker vi direkt att det skapar oro hos de boende, säger Emmylinn Johansson som önskar att de hade egen timpersonal som kunde utbildas i personcentrerad omsorg.
Det nya arbetssättet har ändå kommit för stanna. De boende verkar känna sig tryggare och har fått en bättre livskvalitet på Skogsbrynet. Men även personalen tycks trivas bättre.
– Förr kunde jag känna oro inför ett arbetspass och undra vem jag skulle jobba med, men idag känner jag inte så längre. Det är roligt att gå till jobbet oavsett vilken kollega jag ska samarbeta med, säger Emmylinn Johansson.
Text & foto: Ulrika Granér
Fallexempel: Yvonnes oro dämpades när hon fick gå ut själv
Det var i april förra året som Anna-Lena Karlsson, före detta lärarinna, läste om nylanserade Biominnen i ett pressmeddelande från Svenska Filminstitutet. Hon tog då först kontakt med Region Örebros filmkonsulent som, via avdelningen Välfärd och hälsa, såg till att varje kommun i länet köpte in var sin box.
Därpå kontaktade Anna-Lena några demensboenden i Lindesberg. Ett av dem nappade genast på hennes förslag att komma dit och leda filmsamtal med de boende.
Under våren 2022 ledde Anna-Lena filmträffar på boendet en eftermiddag varannan vecka. De blev mycket populära och i januari 2023 drog hon igång en ny omgång träffar.
Varje träff börjar med att Anna-Lena tar emot de cirka 8–10 deltagarna. Hon försöker vara noga med att komma ihåg namnen. De samlas i ett allrum med en smart-tv och stor skärm. Personal är med hela tiden.
– Det är viktigt så att inget missförstås, påpekar Anna-Lena.
Hennes bakgrund som lärare har underlättat samtalen.
– Det handlar om att utgå från var deltagarna befinner sig i kunskap och tanke. Det gäller också att fånga upp vad som sägs. Det kommer många spontana kommentarer, berättar hon.
Till sin hjälp i samtalen har Anna-Lena använt sig av korta musik- och filmklipp på Youtube. De boende har också kommit med spontana önskemål, till exempel om Mr Bean där det finns gott om roliga klipp. Likaså fungerar filmer med Charlie Chaplin väl med sitt tydliga kroppsspråk.
I övrigt är det filmerna från 40- och 50-talet som tas emot bäst. Sickan Carlsson är populär. Filmträffarna är givande också för Anna-Lena.
– Jag får ut väldigt mycket av det här och känner mig glad när jag går därifrån. Jag har fått ett härligt bemötande. Att personalen är så tillmötesgående är också viktigt.
Eva Heikkilä är enhetschef på Källgården och berättar att filmträffarna varit mycket uppskattade.
– Jag har bara fått positiv feedback. Även om inte alla kommit ihåg vad de varit med om efteråt så har de haft en trevlig stund. Man har gått därifrån med en känsla av att ha varit lite glad.
Filmträffarna har också lett till att några avdelningar fortsatt med filmsamtal genom att använda sig av filmerna i Öppet arkiv på SVT.
På Källgården tvekade de ansvariga inte att tacka ja när Anna-Lena kom och presenterade sitt förslag.
– Hon är en fantastisk eldsjäl och hon kom i precis rätt tid och berättade om konceptet, just när vi börjat titta på hur vi skulle få igång aktiviteter igen efter pandemin, säger Eva Heikkilä.
Hon råder andra boenden och dagverksamheter att använda Biominnen-boxen.
– Även om man inte har en Anna-Lena kan man använda Biominnen. Man kan ha ett litet tema och prata om filmer. Det står så bra texter på kortens baksida, tycker Eva Heikkilä.
När en ny omgång träffar efter önskemål nu dragit igång är inriktningen lite annorlunda. Anna- Lena har satt ihop ett bildspel med titeln ”Minnen från Lindesberg”.
– Med en blandning av nutida foton och äldre bilder från kommunens kulturhistoriska arkiv är tanken att vi ska ta en promenad genom stan och minnas hur den såg ut och har förändrats. Det finns också många gamla sägner om vår Bergslagsbygd att ta upp, berättar Anna-Lena.
Anna-Lena Karlssons uppskattade initiativ och vidareutveckling av Biominnen kommer att fortsätta på Källgården i Lindesberg under hela våren.
Text: Christina Nemell