ARBETA MED DEMENS

Naturnära aktiviteter

Många av aktiviteterna på Råkhaugen präglas av dagverksamhetens geografiska läge på en fjällsluttning omgiven av fantastisk natur precis inpå knuten och fjorden nedanför. Som en kuliss bortom fjorden sticker 222 snötäckta fjälltoppar upp. Några platta småöar i fjorden kallas skämtsamt för Moldiverna. Gästerna gör båtturer i fjordlandskapet, åker skidor eller gör utflykter ner till centrum som ligger 4 kilometer från Råkhaugen. På sommaren tar de ibland med sig frukosten ut i skogen eller till den relativt nyanlagda strandpromenaden i centrum. Där kan de sitta på bänkar bland rosenplanteringarna och njuta av utsikten ut mot fjorden där färjorna går i skytteltrafik. Moldes smeknamn är för övrigt Rosornas stad. Varje sommar besöker gästerna självklart Moldes jazzfestival, den största i Norge. Musiken ligger många på Råkhaugen varmt om hjärtat och man har en alldeles egen kör, Kor Kjekt.

Stärka självkänslan

Även för dem som inte klarar av att gå särskilt långt är det viktigt att komma ut, för både kroppen och psyket.

– Vår uppgift är att göra vardagen så bra som möjligt för gästerna. Även om inte alla minns vad de varit med om under dagen är det viktigt att de har en bra känsla i kroppen när de åker hem igen, säger Marit Hoemsnes Angen.

Hon och de anställda på Råkhaugen vill att gästerna ska känna sig sedda, accepterade och få en stärkt självkänsla, något som ofta får sig en törn i samband med en demensdiagnos.

Starkt stöd från kommunen

Att Råkhaugens Dagsenter är viktig inser också Molde kommun, som är helt beroende av dagverksamheten för att personerna med demenssjukdom ska kunna bo hemma längre. Marit Hoemsnes Angen upplever att kommunen lyssnar på dem. Nedskärningar drabbar aldrig dagverksamheten.

– Skulle man ta bort det här måste man ju ha fler platser på vårdboenden.

Lärdom att inte stänga ned

Under coronapandemin stängde dagverksamheten ned helt i sex månader, varpå många flyttade in på vårdboende. När dagverksamheten öppnade igen mådde många mycket sämre, både fysiskt och mentalt.

– En lärdom vi dragit av detta är att om det händer igen kan man inte stänga ned, utan helt enkelt leva med det.

På schemat: Att skapa poesi

Under vinterhalvåret hålls poesigrupper på Råkhaugen Dagsenter ungefär en gång i månaden. Elisabeth Sjømæling Gravdehaug och en kollega startade aktiviteten redan år 2009. Till en början fick de hjälp av en sjuksköterska som hade erfarenhet av metoden. Därefter har de fortsatt att vidareutveckla den.

– Det har blivit många fina historier och dikter och vi har haft många trevliga stunder, berättar Elisabeth Sjømæling Gravdehaug.

Frågor kring ett tema

Så här går det till: Ledarna bjuder in några gäster att delta, helst tre, max fem personer per gång. Alla kan vara med. Olika gäster bjuds in varje gång. Två anställda leder poesistunden som håller på i cirka en timme.

Alla sitter runt ett bord som pyntats lite hemtrevligt, kanske med tända ljus. Temat har ledarna valt i förväg. Det kan handla om vad som helst, till exempel årstider, naturen, städer, känslor, musik. För att få inspiration kan ledarna visa bilder, spela upp musik eller berätta något om temat. Erfarenheten har visat att bilder är det som är mest effektivt för att förmedla inspiration.

Därefter ställer den ena ledaren frågor medan den andra noterar det som sägs, även namnet på den som säger något. Ibland blir det mycket att skriva ned, ibland räcker det med några fångande ord. Oftast är det en person som bidrar med orden till en dikt, andra gånger blir det en gemensam dikt.

När dikterna är klara och nedskrivna brukar de läsas upp inför alla, ibland av personerna bakom dikterna.

Blev en tryckt bok

Några av dikterna resulterade i en tryckt bok år 2021 efter att ett samarbete i projektet ”Dikt och demens” inletts med Högskolan i Molde. Då fick man professionell hjälp av professor Oddgeir Synnes och Arne Ruset, överläkare i psykiatri, att ta fram diktsamlingen ”Tellagulla”. Grupperna samlades på samma sätt som tidigare, men det gjordes också en ljudupptagning av det som blev sagt.

Poetiskt språk som resurs

Genom projektet ville Synnes och Ruset visa hur man kan lyfta fram resurser som fortfarande finns hos personer med demenssjukdom, utan att för den skull underskatta deras svårigheter.

De skriver i bokens förord: ”I detta arbete har vi blivit överraskade över hur många texter vi kunde hitta efter varje poesigrupp som varade i en timme med tre eller fyra deltagare. Hur små levande detaljer från barn- och ungdomsåren dök upp. Vi hittade reflektioner kring att bli äldre och vad som är viktigt idag. Och här fanns många poetiska vändningar av ursprungliga uttryck som vi bara lade märke till när vi verkligen tog oss tid att lyssna på vad som sades. För att inte glömma all humor som finns i dessa dikter! När vi framförde texterna till deltagarna såg vi att dikterna gjorde intryck på dem. Det blev mycket skratt och ibland några tårar när texterna lästes upp. Och deltagarna visade att de var stolta över texterna.”

Under den internationella litteraturfestivalen Bjørnsonfestivalen i Molde 2018 framfördes några av dikterna av en skådespelare. Många av deltagarna satt då på de främre bänkarna.

Text och foto: Christina Nemell

Alla sju som är med har en demenssjukdom eller kognitiv svikt. Att de är i olika fas av sin sjukdom är inget hinder. Acceptansen och förståelsen i gruppen är stor.

– Alla är så måna om varandra och hjälps åt. Det fungerar jättebra, berättar Helen Svensson, undersköterska, som är med och guidar gruppen tillsammans med Ann Eriksson.

Många vill vara med

Matlagningsgruppen har blivit mycket populär och överträffat demensteamets alla förväntningar. Från början var det inte tänkt att ha med så många deltagare, men intresset var stort och kö uppstod. Eftersom flera av deltagarna sitter ned vid det stora köksbordet och arbetar med maten fungerar det bra utan någon trängsel. Stämningen är god och snart doftar det riktigt gott om den krämiga fläskfilégrytan med svamp och bacon som står på dagens meny.

Nästan portförbjuden förr

Det är Sven-Olof som ansvarar för köttet idag.

– Jag har varit näst intill portförbjuden i köket för jag har en hustru som är så duktig på att laga mat, berättar han.

Likadant är det hemma hos Tore, som från början kommer från Norrland.

– Jo, det är väl oftast min fru som lagar mat.

De båda herrarna skrattar och enas om att det är viktigt för jämställdheten att också de är med och lagar mat.

Uppskattar umgänget

Tore uppskattar matlagningskursen mycket.

– Jag tycker det är jättekul, inte minst umgänget med kompisarna och att sitta ned och äta tillsammans, säger han.

Före detta lärarinnan Gunilla har under årens lopp haft flera ur personalen som elever. Hon förbereder nu en dessertpaj med rabarber som ska serveras med vaniljglass.

– Jag bakar mycket hemma. Det smakar bättre än sådant man köper, säger hon och ler.

Text och foto: Christina Nemell

På Silviahemmet utanför Stockholm är de flesta av gästerna under 65 år. Många av dem är hälsomedvetna och pålästa om sin sjukdom. De flesta känner till FINGER-studien och har lagt om sin kost genom att ersätta kött med fisk eller vegetarisk kost.

Vegetariskt fler gånger i veckan 

– Våra gäster vet vad de vill och tackar gärna ja till vegetariska rätter, berättar Silviasköterska Hoa Hoang som ansvarar för Silviahemmets veckomenyer. 
 
För det mesta är lunchen vegetarisk två dagar i veckan, men är det någon som gärna vill ha kött får de det vid sidan om. När Hoa planerar recepten utgår hon från basvaror som lax, torsk, vegetariska produk­ter, kyckling och massor av grönsaker. Råvarorna be­ställs med hemkörning. Personalen turas om att hålla i tillagningen i köket.

Gästernas önskemål styr menyn

På Silviahemmet styr gästerna vad som serveras och veckomenyerna baserar sig på vad gästerna tidigare har tyckt om. De som vill hjälper också till att laga maten. Det blir som en aktivitet i sig. Gästerna börjar anlända till dagverksamheten klockan 09.00 på morgo­nen. Vid 09.30 är det morgongympa i cirka 20 minuter. Den hålls utomhus på sommaren. Klockan 10.00 blir det en ordentlig frukost med ägg, ostmacka, frukt och grönsaker. Brödet är alltid fiberrikt.

– Flera i personalen slänger gärna ihop en filmjölks-limpa med frön och nötter som är både nyttig och mycket populär, berättar Hoa.

Fika med miniglass och bär

Efter frukosten väntar promenader eller andra akti­viteter. Lunchen dukas fram klockan 13.00. För att gästerna ska hinna blir hungriga till dess serveras inga mellanmål, även om det alltid finns frukt att tillgå för den som önskar. Promenaderna hjälper också till att locka fram hungern. Fika blir det direkt efter lunchen eftersom gästerna åker hem vid 15-tiden. Då bjuds det ofta på glass med bär eller frukt. 
 
– Istället för stora glasspaket köper vi in miniglassar. Vi har upptäckt att de flesta tycker att det är alldeles lagom efter en mättande lunch, säger Hoa.

Hoa och gästerna har lagat en aptitretande wok med paprika, broccoli, sojabönor, spetskål, råris och en räkblandning med ingefära, vitlök och gurkmeja.

Text och foto: Christina Nemell
 
 

Arbeta personcentrerat

Stjärnmärkt LSS har tagits fram av Svenskt Demenscentrum för att ge kunskap om åldrande och demenssjukdom vid intellektuell funktionsnedsättning (IF) samt verktyg för att jobba personcentrerat. Utbildningen riktar sig främst till stödpedagoger som har erfarenhet av LSS-verksamhet.

Pilotutbildningen har tagits fram av LSS-konsult Kia Mundebo och Ann-Christin Kärrman, utvecklingsansvarig på Svensk Demenscentrum. 

– Vi har fått en hel del förfrågningar om att starta det här och nu är tiden mogen. Också personer med intellektuell funktionsnedsättning drabbas av demenssjukdomar, så utbildningen är viktig, säger Ann-Christin Kärrman. 

Ingen avgift under 2024 

Under 2024 har Svenskt Demenscentrum fått ett anslag från Socialdepartementet för att sprida Stjärnmärkt LSS. Utbildningen till Stjärninstruktör, inklusive utbildningsmaterial och kontinuerlig handledning, är då avgiftsfri.

Text och foto Christina Nemell 
 

Kompetensbeskrivningen är på 16 sidor och ska bland annat vara ett stöd för att ta fram uppdragsbeskrivningar och informera patienter och närstående om specialistsjuksköterskans kompetens. Den kan även vara ett stöd för lärosäten och studenter vid utformning, planering och genomförande av specialistutbildningar.

Synliggör kompetensen

Bakom kompetensbeskrivningen står Riksföreningen för sjuksköterskor inom äldre- och demensvård. Ann-Christin Kärrman, Silviasjuksköterska och verksam vid Svenskt Demenscentrum, har deltagit i arbetet med att ta fram den. Projektledare har varit Anna Swall, styrelseledamot i riksföreningen.

– Det som är unikt med denna kompetensbeskrivning är att den sätter ljus på den unika kompetens som dessa sjuksköterskor besitter efter sin utbildning. Specialistsjuksköterskan blir expert på att i alla delar av vårdkedjan kunna möta, stödja och lindra symtom på demenssjukdom med personen i fokus, säger Anna Swall, universitetslektor i omvårdnad vid Högskolan Dalarna, till Dagens medicin.

Skyddad titel

Titeln specialistsjuksköterska är skyddad och får endast användas av den som har svensk legitimation som sjuksköterska samt godkänd examen från en specialistutbildning.